Håller tummarna för Sverige

Idag gick Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet ut med att de idag skulle lägga fram ett lagändringsförslag som gör att singelkvinnor kan insemineras i Sverige. För mig skulle det inte ändra så mycket, eftersom jag bor så nära min danska klinik men för mina medsystrar i andra delar av landet blir jag glad! Dessutom kan det innebära att gynekologer kan bli mer hjälpsamma när det gäller undersökningar, recept osv.

I övrigt har jag en vecka kvar till BIM. Men jag har fått de typiska pms-känningarna så jag tror inte det har lyckats denna gången heller. Känns konstigt att tänka på gång nr 5... Men jag ger inte upp ännu!

Om mindre än 36 timmar har jag en ny lägenhet! Skönt att kunna fokusera på den istället för magen. Det känns som jag har nåt positivt i vilket fall som helst. Nu ska jag bara palla med en flytt och flyttstädning... Pust!

Så kom den till mig med...

... den där tradiga sjukan som infunnit sig hos flera kollegor. Har varit sjuk sen i onsdags. Sådär lite märkligt sjuk där man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Vaknar flera gånger om natten med halsont, SNARKANDES (som jag inte gjort innan - kan bero på effekterna efter operationen??) så jag väcker mig själv och så otroligt törstig. På dagarna lite bihålsförkylning, förstorade halskörtlar och magont. Det senare hänför jag dock till jordärtskockssoppan jag gjorde tidigare i veckan. Så gott men man ska inte befinna sig allt för långt ifrån en toalett efteråt!

Och nu börjar faktiskt sjukan ge med sig! Ser fram emot morgondagen då jag ska på middag hos en kollega som skulle kunna göra Per Morberg grön av avund! Har blivit utlovad havskräftor och hjortstek.

Våren har tagit sig hit äntligen! Jag är så glad för att bo nere i Skåne ibland. Mitt snö-tålamod är verkligen inte stort. Igår kunde balkongdörren stå öppen länge länge (skönt att få bytt ut lite bacilluft mot frisk luft).


Overkligt är det att jag får äntra min nya lägenhet på torsdag! Behöver verkligen nåt att tänka på. Har inte varit bra att haft en massa tid att ta kål på nu när jag varit hemma. Google är inte min vän alltid, if you catch my drift...
Sen kan jag verkligen börja planera flytten och vad jag ska ha var. Längtar!! Ska bara igenom en hård flyttmånad först. Och städa den gamla... Jaja allt är inte en dans på rosor!

Överraskningens dag!

Jag har hållit det för mig själv. Att jag ska inseminera denna omgången. Ville inte spela upp det och få en massa förväntningar. Egentligen vill jag knappt säga att jag faktiskt har inseminerats (för det har jag) men så känner jag ju ändå att jag har valt att ha denna blogg, folk följer den och jag vill att den ska spegla min resa.

Har trott att ÄL skulle ske någon gång mellan onsdag och fredag, så jag tyckte att det var lämpligt att börja testa med stickorna i måndags, dvs igår. Var hemma rätt sent, och kissade i burken och fick värsta starka utslaget med detsamma. Ingen fråga om saken, det var tokpositivt. Jag gillar inte den situationen! Jag vill veta när det slår om, det hade jag ingen aning om nu...

Tänkte iaf att jag skulle åka nästa eftermiddag. Det borde vara lämpligt eftersom min ÄL normalt sett sker på kvällarna. Såklart fick jag ont på vänster sida i samma sekund som jag tänkte denna tanke. Och imorse när jag vaknade blev jag fullt övertygad om att ÄL var på gång. Sagt och gjort. Ringde när de öppnade kl 8 och kl 10.30 var allt klart. Jag inser hur lycklig jag kan skatta mig som bor så nära kliniken, trots att den är i ett annat land.

Ägget hade släppt, det var väl i sista sekund som inseminationen skedde.


Så nu är det bara att avvakta BIM.


Denna dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt ;)

One door closes, another one opens

Så är livet. När en väg inte går dit man trodde tar man en annan och hittar kanske rätt där. Det är lite det som är spänningen med allt...

Jag ser fram emot morgondagen. Jag ser fram emot nästa vecka och veckorna därpå. Se vart min valda väg bär mig. Gör den att andra dörrar stängs?


Ja det blev lite filosofi såhär på kvällskvisten. Eftertanke har varit min kompanjon ikväll.

Lite Rudolf över mig...

Är helt slut.

Jobbet tar sin beskärda del. Många sjukskrivningar gör att arbetsbelastningen är galen. Det är ju himla tur att man trivs så väl med att gå dit!

Men så är det även dagens stora händelse som gjort mig hemskt trött. Opererades pga för stora näsmusslor. De sitter inne i näshålan och kan täppa till ganska rejält. Har inte kunnat andas normalt genom näsan på väldigt många år så har verkligen sett fram emot denna dagen. Men samtidigt... massa bedövning och oro för vad som egentligen ska hända.

Operationen i sig genomfördes utan några problem. Men bedövningen gjorde att jag förlorade känseln i tänderna, gomen och svalget. Och så trött jag blev i huvudet. Det var det allra jobbigaste! Nu rinner dock näsan och jag är helt öm av alla näsdukar. Känner mig ordentligt genomförkyld, trots att jag inte är det.

Men jag hoppas jag får en lugn och skön natt... Tycker synd om min lilla näsa idag ;) Och lite lite synd om mig själv ;)

Överkörd

Varför tillåter jag folk att köra över mig? Jag vill kunna vara stark och säga ifrån, vill kunna vända ryggen och säga att det inte är okej. Och vara lika stark även om det innebär att den personen inte ska vara i mitt liv.

Men jag vill inte förlora vänner. Jag vet att just denna person går igenom något väldigt svårt i sitt liv och behöver sin tid. Och jag vill inte förlora den vänskapen. Många säger säkert att ingen vän behandlar en annan vän som just denna gjort. Men samtidigt är det min plikt som vän att stå kvar när någon mår dåligt. Det gör bara rätt ont under tiden...

Jag ska ändra fokus under tiden. Måste koncentrera mig på de människor som faktiskt får mig att må bra. Tyvärr spelade denna person en ganska stor roll i mitt liv, så jag känner en förlust även om jag vet att den är tidsbegränsad. Framförallt känner jag mig ganska sårad. För vad jag vet har jag inte varit något annat än stöttande. Men alla har inte samma reaktionssätt vid svårigheter som jag helt enkelt. Jag tar emot hjälp från andra, medan denna person hellre sluter sig. Jag måste nog inse att det inte är personligt. Eller rättare sagt, jag hoppas det inte är personligt.

Nu ska jag krama min katt ett tag istället.

Att slappa

Har en jobbig vecka framför mig på jobb. Så jag har tagit ut svängarna ordentligt denna helgen och lyxat till det med pizza och mellofestivalen. Lite popcorn och godis.

Snart börjar jag med mer renlevnad. Bättre mat och inte lika mycket. Vitaminer och annat gott, och gärna några promenader i veckan. Det är dags att ändra lite på min livsstil annars kommer jag återigen få se nummer på vågen jag aldrig sett förut.

Om 1,5 vecka ska jag opereras (dock ej sövas) och jag ser knasigt nog fram emot detta. Har levt med mer eller mindre nästäppa många år nu och förhoppningsvis kommer jag slippa det efter operationen. Tänk att kunna andas genom näsan alltid!

Och flytten närmar sig. Till den där lägenheten med ett extrarum som är så väldigt redo. Längtar väldigt mycket. Jätteväldigtmycket.

Lite off, men on igen

Man blev ju lite matt efter att ha genomgått en känslostorm som inte resulterade i något. Dessutom har jobbet tagit större delen av min kvarvarande energi så bloggen har tyvärr inte getts så mycket uppmärksamhet.

Men det är ju som sagt bara att hoppa upp på hästen igen, och det innebär att jag fortsätter min "fertilitetsresa". Har fått löfte från sjukhuset i stan att jag får komma dit om det fortsätter att skita sig med inseminationerna. Jag ska iväg och göra ett ostimulerat försök först, och sen bär det av med hormoner. Verkligen inget jag ser fram emot (som om jag inte har känslostormar redan liksom), men man gör ju vad man kan!

Om en månad går första flyttlasset också, ser verkligen fram emot att komma in i min nya lägenhet. Nu börjar jag om! Med ett rum redo för en bebis hihi. Tillsvidare ett gästrum.

Innan dess ska jag opereras för att äntligen få bort min nästäppa - längtar!! Så mycket händer den närmsta tiden. Och vill sig ekonomin så blir det snart inseminering (yay!).

Happy days!