Gott Nytt År - nya utmaningar 2012

Idag är det den sista dagen på 2011 och det har varit ett händelserikt år i mitt liv. Fick en ny tjänst på jobb som gav mig ny energi och en återfunnen glädje att gå dit varje dag. Det var också mycket det som gjorde att jag beslutade mig för att försöka bli mamma.

Tyvärr har det inte gått lika smidigt som jag hoppats. Tre inseminationer, som alla misslyckats, har jag nu i ryggen och det är svårt att veta hur jag ska hantera det. Helst ser jag det som att jag börjar om från början detta nya år, men samtidigt vet jag att de tre försöken räknas och att jag nu är oförklarligt barnlös. Men hoppet finns ännu.

Samtidigt äntrar jag 2012 med ett stort frågetecken. En viss person har åter dykt upp i mitt liv, på ett ganska märkligt sätt, och jag undrar om det inte är ödet. Det var så otippat att man inte kan se bort från det.
Jag inser att om jag går vidare med honom så måste jag lägga bebisverkstaden på hyllan ett tag, och det är inte ett lätt beslut. Men samtidigt är det ju drömmen att träffa en man och skaffa barn med honom, istället för på egen hand. Däremot kommer jag vara brutalt ärlig med honom, och han kommer snart att få veta vad jag gjort i höst. Det blir nog det avgörande draget om jag fortsätter på egen hand eller med honom. Men jag är glad att jag träffat på honom igen, det är väldigt spännande!

Mer som jag vill ska hända i 2012:

- först och främst ett stort fett PLUS
- kattallergin försvinner (ja jag vet att detta är rent önsketänkande, men iaf att den håller sig på nivån som den gör nu så jag fortfarande kan ha katten i sängen om nätterna)
- flytten går bra och att jag inte ångrar att jag lämnar min mysiga (men för lilla) lägenhet
- att jobbet håller sig lika roligt som det är nu, och att min chef inte byter jobb (är väldigt betryggande att ha en chef som är förstående och låter mig åka till Dk när jag behöver)
- att alla mina fantastiska vänner och familj får må bra!



GOTT NYTT ÅR!!!

Tryggheten som bortblåst?

Jag har alltid tänkt att folk överdriver.
Igår kom min kollega med en omlindad hand. Jag frågade givetvis vad som hänt. Utan att dra igenom hela historien så är min kollega ute på juldagen och festar. En i sällskapet hade blivit utkastad så hon går fram till vakten och frågar vad som hänt. Han tar då tag i hennes arm så hårt att hon har ett blåmärke 10x10 cm på insidan av överarmen. Han säger åt henne att hon inte har med det att göra och puttar sedan henne så att hon trillar och landar på handen och slår bakhuvudet i marken. Hon var kanske gåpåig när hon frågade men det spelar ingen roll, han får inte ta i så hårt för att få bort henne. Handen hade idag svullnat till dubbel storlek. Hon har självklart polisanmält händelsen och polisen lät föga förvånade när hon ringde.

Jag har alltid känt att vakter ska vara en del i tryggheten när man ute. Nu har jag bytt åsikt. Han bad inte ens om ursäkt. Jag hoppas verkligen polisen får fatt i honom, de har redan bett utestället om övervakningsfilm. Men varför denna krigsanda bland väktarna idag?


På tal om nåt helt annat:
Min danska läkare tyckte inte 4,4 tsh var nåt märkvärdigt. Jaja vi får se vad nästa blodprov påvisar. Men man blir ju lite matt. Jag vill bli gravid och jag vill ha de bästa förutsättningarna för det.

Provsvar och Jul!

Idag fick jag ett samtal från min läkare på vårdcentralen. Mitt tsh ligger på 4,4. Läkaren tyckte det var inom normala gränser, kanske i överkant, men jag påpekade då att jag förstått att man ska vara under 2,0 för att ha optimala graviditetschanser. Detta visste hon inget om och bad mig kontakta gyn för att prata med dem om värdet. Men hon är väldigt öppen för nya saker så hon skulle själv också prata med sina läkarkollegor om det. Jag ska i vilket fall som helst testa på nytt i mitten av januari.

Man blir ju lite sådär när man läser om förhöjda värden. Att bara ett något högre värde än 2,0 kan ge problem att bli gravid, samt öka risken för missfall. Så om man lyckats bli gravid, så kanske man inte ens kan behålla barnet. Ju mer jag läser på, ju mer inser jag att jag måste kräva behandling.

Nu blir det förmodligen en längre paus innan jag inseminerar igen. Tradigt, men det känns bättre att vänta och veta att chanserna ökar än att inseminera i blindo.



MEN!! Det är jul! Imorgon väntar festligheter med underbara familjen. Ska bli så skönt att få slappa och mysa med dem. God Jul kära läsare!

Är man gammal när läkaren är yngre än en själv?

Ja idag var det så dags för att träffa läkaren på vårdcentralen för att försöka få dem till att ta lite prover. Var ju främst ute efter TSH- (sköldkörteln) och prolaktintest. Har aldrig träffat denna läkaren förut, och det var ju sådär kul när en ung tjej möter mig. Men samtidigt får man tänka till lite, förmodligen är hon mycket öppnare än en gammal-som-gatan-läkare.

Jag pladdrade på som vanligt och nervositeten var nog ganska tydlig. Såklart tar läkaren det som att jag sabbar mina egna chanser genom oro. Sånt blir jag bara tjurig för, för det kanske gällde första gången, men de andra två gångerna måste jag säga att jag var betydligt mer avslappnad.

Nåja, sköldkörtelprovet får jag igenom ganska enkelt. Har ju varit lite trött och så också. Prolaktintestet får jag inte igenom alls. Hon går förvisso och rådgör med en annan läkare, men jag är "för frisk". Men tänk om jag inte är det?? Frustration såklart! Men jag tar det jag får. Diabetes kollar de också. Kunde de inte ta prolaktin istället? Frustration igen.

Jaja ett steg i rätt riktning iaf. Detta avgör om det blir försök i januari eller inte.

Tårar och godisplanering

Igår varvade jag Svenska Hjältar-galan med Musikhjälpen. Jag blir så varm i hjärtat av dessa eldsjälar och såklart rann tårarna, blödig som man är... Om jag nu skulle bli gravid så finns det nog stora risker att jag kommer gråta minst en gång om dagen hihi!

Donera gärna till Musikhjälpen: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3946&artikel=4862937 (håller på tom imorgon kl 18)

Sen ska jag stå för godistillverkningen för julfirandet... Jag tycker det är väldigt roligt, men det blir nog en hel del eftersom det ska räcka till 10 vuxna. Så vad sägs om 3 sorters fudge, bounty, mozartkulor och nåt i stil med toffifee? (hur stavas det där egentligen??) Och så knäck såklart. Imorgon börjas det, och ska passa på att tina frysen under tiden.

En ganska ointressant helg dvs. Men en massa mys till mig! Och granen står klädd och luktar så där ljuvligt... Julafton är trots allt om en (!) vecka!

Ett steg närmre

Blev väl bemött av gynekologen jag träffade idag. Han gjorde mer än det han hade behövt och för det är jag väldigt tacksam. Nu var jag förvisso ute efter att få lämna lite blod också, för att mäta hormonhalter, men då blev jag hänvisad till min husläkare. Upp till kamp tänkte jag!

Men döm av min förvåning när jag fick en tid dit inom en vecka...! Nu återstår övertalning där, men det känns jätteskönt att slippa kämpa för att komma dit.


Nu värmer jag mitt hjärta genom att titta på dokumentären Delfinpojken. Dessa fantastiska djur som är så helande. Denna dokumentär gör att jag sitter med ett stort leende på läpparna och blir så glad att denna pojke som någon gjorde så illa blir en helt ny människa med hjälp av delfinerna.
Om du missat den finns den under Dox på SVT Play.

När vardagen hälsar på

Nu har jag snart genomgått första menscykeln utan insemination. Och det blir ytterligare en till efteråt. Det har varit lite utav en befrielse att låta kroppen och knoppen vila lite.

Istället väljer jag att beställa Tomas Tranströmers Samlade dikter 1954-1996. Har under eftermiddagen följt delar av Nobelceremonin och blir så imponerad av dessa människor som gör så gott för mänskligheten (visste ni att 2010:s nobelprisvinnare Robert Edwards var en pionjär inom IVF?).

Tidigare idag var jag på utflykt i Trelleborg. Vi skulle egentligen ha gått på julmarknad i Jakriborg men pallade inte trängas med en massa folk i denna halvstorm som pågår. Först en runda förbi Borgeby Kryddgård för att fylla på kryddförrådet och handla mumsigt te, och sen ner till Agdas Countryshop för att fynda pynt. Hittade dessutom finfina skålar som passar till mina nya tallrikar som är på väg från Paris! Skåne är ju dessutom så vackert i detta midvinterljus...

Det är skönt när livet återgår lite till det normala... Att sluta leva i omgångar om två veckor. Jag ska njuta denna jul, och se fram emot 2012. Förhoppningsvis är det mitt år!

Den ofrivillige gynekologen

Dagarna rullar på i vanlig ordning och jag försöker hänga med. Fick en märklig ägglossning förra veckan, 5 dagar för tidigt. Men nu verkar jag vara tillbaka i en ganska normal menscykel, så förhoppningsvis är det något positivt. De har varit väldigt långa dessförinnan.

Om en vecka har jag tid till gyn här på sjukhuset. Då ska jag berätta lite om mina tankar och funderingar kring tester för att kolla hormonnivåer och annat sådant. Jag hoppas inte bli allt för avblåst... Det skrämmer mig att flertalet gynekologer i Sverige inte vill hjälpa oss singlar. Infertilitet är väl inte reserverat för de i par? Även om jag inte ville skaffa barn så är det väl i deras intresse att min kropp fungerar?

Det är nästan som att säga till någon med synfel att tyvärr kan vi inte hjälpa dig för det är bara ditt ena öga det är fel på. Det känns nästan diskriminerande... Och jag kommer vara så otroligt nervös, de vet inte att jag är singel. Men jag ser denna läkartid som min chans att få hjälp i min hemstad. Annars måste jag söka mig vidare och det tar både för mycket tid och för mycket energi.

Jag önskar att Sverige tar ett steg framåt. Ser bort från Kristdemokraternas löjliga normer och låter annorlunda familjekonstellationer ta plats i landet. Vi är inte farliga, vi vill bara skapa en familj på vårt sätt.

Och det är egentligen mest ett blodprov jag önskar mig. Det är väl inte för mycket begärt?

Frustration

Ibland vill man bara dra täcket över huvudet och gömma sig i en månad.

Fast det är så mycket som är bra i livet så kan ett par småsaker dra ner alla bra känslor. Om man nu kan kalla barnlöshet och killtvivel småsaker dvs.

Varför kan inte allt bara lösa sig?

Så lyxigt det hade varit. Att få lulla rundor och bara känna att allt faller på plats. Men nej, när en sak löst sig så får man två nya problem. Ett steg fram och två steg bakåt.

Ja nu är jag en bitterfitta. Bara för att jag kan och jag vill.

(menegentligenärjagtacksamförsåmycketfintsomvännerochfamiljochjulochtillochmedregnetmotmittfönster)