Gott Nytt År

Vill önska er alla en God Fortsättning och Gott Nytt År!

2012 blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men egentligen så mycket bättre. Det saknas fortfarande en viss del i mitt liv, men man kan inte få allt på en gång. Är lycklig över att ha träffat mannen i mitt liv och vi kommer att bygga en gemensam framtid ihop.

2013 är vårt år! Önskar er verkligen allt gott!

Kram till er alla!

Lycka

Jag har i mångt och mycket funnit lycka.

Jag har en fantastisk man vid min sida som jag skapat ett hem med. En lugn själ som håller mig upprätt närsom jag behöver det. Jag är så lycklig över att få spendera vår första jul tillsammans. Att ha någon att hålla sig i när man håller på att halka på isen, att inte alltid behöva stå på egna ben, utan ha någon att luta sig mot.


Och en vacker dag ska även vi bli föräldrar. Det är förhoppningsvis nära förestående, även om inte allt rullar på friktionsfritt. Men vi kämpar tillsammans. Mitt hjärta och jag. Lycka (även när det känns olyckligt)!

En liten uppdatering...

...för er som tittar in här då och då :)

Allt går väldigt väldigt bra, och om mindre än tre veckor blir jag sambo! Det har gått rätt fort, men jag har märkt att man har lite lättare för att avgöra bra och dåligt när man blivit äldre. Jag hade svårt för att kompromissa innan, men tydligen blivit bättre :)

Med facit i hand är jag nästan lite glad att inseminationerna inte fungerade. Det var alltid min dröm att hitta "den rätte" och skaffa mig ett liv med honom. Det gör mig otroligt lycklig att inse att min dröm är på väg att besannas.

Jag återkommer senare när det händer roligare saker i livet som är värt att berätta om!

Kram till er alla!

Officiellt

Ja nu är det officiellt. Jag är inte singel längre!

Kanske fanns det en mening bakom alla dessa misslyckade inseminationerna. Kanske inte. Men hade jag idag varit gravid hade jag inte träffat M. Dock hade jag haft en bebis på väg. Min dröm har ju varit att få allt. Mannen, kärleken, och sedan ett (eller två) barn. Alternativet var nästan lika bra. Att få ett barn på egen hand. Nu hoppas jag dock att min dröm blir till verklighet, det verkar ju rätt lovande.

Jag kommer därmed inte att vara så aktiv här på bloggen längre, det känns som att syftet med bloggen har försvunnit. Jag ställer dock fortfarande gärna upp och ger tips/svarar på frågor.
Jag stänger inte ner, så ni kan hojta till via en kommentar om ni vill nåt :)

Vill passa på att tacka er alla som följt mig, hejat på mig och stöttat vid jobbiga stunder. Ni är fantastiska! Att man kan möta sådan vänlighet från främlingar... det värmer hjärtat!!

Kram till er alla!! <3

Är det fanatiskt...

... att lukta på kudden för att känna hans doft igen?

Dejt ikväll!

Håll tummarna för mig :)

Det går bra som det är, men nu blir det första dejten på hemmaplan... Det är ju alltid lite speciellt. Och det är inte varje dag en man lagar mat till mig i mitt kök...!



Och lilla ärta, jag hoppas det är din pappa jag träffar nu :)

Josåatte...

Nu jinxar jag väl det hela totalt. Men jag är så glad att jag nästan spricker!

Och vad är det då som gör mig så glad? Jo, existensen av en pojke. Eller rättare sagt, man. En man i vars närhet jag kan vara mig själv, och, trots att längden på vår bekantskap är kort, det känns som jag känt i flera år. (Ja svammel kommer på köpet ;)

Tänk om TÄNK OM detta kan lyckas?! Jag vågar knappt hoppas... Jag har mött många motgångar de senaste månaderna/halvåret, och det känns som det är dags för lite positivitet. Jag avvaktar gladeligen med inseminationerna om detta går rätt.

Det är tom att jag tycker det är värt risken att bli sårad, något jag var väldigt rädd för innan.

Fast nu går jag händelserna i förväg. Som sagt har väl detta inlägget jinxat allt. Men jag VILL VILL VILL!!!!!

*freakout over*

Nu ska jag vara lite sådär hemlighetsfull...

... och säga att jag hoppas att det blir tredje gången gillt!

Det är nu eller aldrig.

Glad Påsk

(bättre sent än aldrig!)

Hoppas ni har en skön påskhelg, det har jag!

Det blir lite tomt på inlägg här när jag är på inseminationspaus.
Jag har tagit tag i internetdejtandet lite och det finns vissa intressanta punkter att fokusera på ;) Alltid kul att träffa nya människor också!

Det blir nog insemination först i maj igen nästa gång. Känns långt borta... Förhoppningsvis träffar jag drömmannen innan dess. Men det känns så skönt att ha en annan plan också, det är inte hopplöst även om jag inte träffar på honom.

Må väl allihopa!

Äntligen

Nu äntligen har jag bara en lägenhet och även om den är full med lådor och kassar så myser jag! Har haft besök hela helgen och nu finns det tom ett gästrum (fast jag hoppas på att konvertera om detta rum inom kort)!

I lördags döptes min vackra brorsdotter. Med fanns också hennes äldre bröder som levde rullan! Även om jag inte träffar dem tillräckligt ofta så minns iaf den största mig (han är nyss fyllda 4), och det är underbart att känna dessa små armar runt halsen. Tyvärr blev det kort tid med dem, hoppas få spendera lite mer tid med dem snart.

Flytten har tyvärr gjort att jag inte kommer ha råd att åka till DK i april, så nästa gång blir maj. Men det är skönt att flytta in ordentligt och spendera pengar som behövs till lägenheten. Maj är en bra månad hoppas jag.

Jag har inte glömt er...

Men jag är helt upptagen av flytten just nu.

Jag återkommer om några dagar med en lägesrapport och framtidsförhoppningar!

Önskar er en skön helg, och att ni inte måste kånka rundor som jag...

Back again

Nej, jag kan inte stänga ner eller sluta skriva.

Anledningen till min senaste frånvaro har dels varit för att fundera på bloggens öde, och dels för att jag flyttar för fulla rör.

Varje lediga stund spenderas åt att packa lådor, bära lådor, tömma lådor. Och däremellan jobb nån gång då och då ;)
Men snart är det inte allt för långt kvar tills själva storflytten! Ser fram emot att mysa in nya lägenheten... Men hur ska jag klara mig utan ett badkar?

Sen önskar jag att vissa känslomässiga saker klarnar. Jag gillar inte ovissheten.
Så om du som inte ska läsa, läser detta... det handlar om dig ;)

Nedstämd

Ja jag vet att Internet är öppet för alla. Och att jag tar en risk att någon i min närhet läser bloggen eftersom den ligger öppen för allmänheten.

Jag har försökt vara så pass anonym att man inte med säkerhet kunnat identifiera mig. Men tji fick jag.

Nu känns det som att någon jag känner har läst min dagbok. Jag har använt bloggen för att ventilera, att berätta min historia och för att tjejer i samma situation som jag ska veta att de inte är ensamma.

Som ni förstått så finns det någon i min närhet som länkat denna bloggen till mitt "verkliga" jag, och frågat mig om det. Det man inte vet har man inte ont av känns väldigt tydligt just nu.

Jag vill inte stänga bloggen, och jag vill ogärna låsa den så man måste begära lösenord. Jag vill att mina läsare ska få vara anonyma om de vill vara det.

Jag ska grubbla lite, fundera en massa, och hålla bloggen öppen tills vidare. Det gör mig lite ledsen då denna bloggen är viktig för mig, och till stor del just för att det varit en outlet för mina känslor.


Är det så att jag redigerat/tagit bort något som ni kommenterat så är det inte personligt mot er, utan för att det innehållit information jag inte vill dela av mig med till min direkta närhet.

Väntan igen

Denna väntan är helt olidlig. Jag är ur gängorna och det blir inte bättre av att jag vet att jag ska hoppa över två ägglossningar.

Jag har inget vettigt att skriva, tankarna är tomma och tröttsamma.

Flytten står stilla känns det som. Jag har så många saker!
Det är lika bra att inse att det inte blir någon vila de närmsta veckorna. Man borde typ äta sallad bara och gå ner typ 15 kilo.


Nja, jag orkar knappt tänka.

*redigerat då min anonymitet röjts

Ja det är bittert

Att än en gång inse att det inte lyckats. Att in till sista sekunden hoppas på att det finns ett litet hjärta som slår, och sedan bli så väldigt varse om att det inte är och aldrig har varit så.

Igen igen igen. Det är som en hackig skiva som upprepar sig gång på gång. Jag tillåter mig själv att vara bitter nu. Jag vet att det kommer ändras snart. Men folk i min närhet måste seriöst sluta producera bebisar på löpande band nu. Det eller ge mig en. (Oroa er inte, det är bitterheten som talar och jag menar det inte. Typ.)


Nästa försök blir när jag har startat om. När jag har ny lägenhet och allt är fräscht och bra. Inte för att jag har några förhoppningar alls längre.

Dagen D

Tror jag gick på toa 20 gånger på jobb idag. Bytte toaletter då och då så att folk inte trodde jag var magsjuk eller nåt.


Ingen mens.


Köpte tester med mig hem och tog ett. Negativt såklart. Är så trött. Jobbet är hårt och detta hjälper inte. Alla symtom har försvunnit och menshuvudvärken har kommit så det är en tidsfråga.

Jag får se framåt. I maj försöker jag igen. Om jag kan hålla mig så länge.

Dagen före...

... idag är jag fortfarande "gravid". Dvs än har inte mensen kommit för att bevisa att så inte är fallet. Så hoppet finns ju kvar trots det negativa testet igår.
Vissa symtom har åter kommit idag, men det kan lika gärna vara pms. Imorgon vet jag. På gott och ont. Självklart kommer jag inte bli förvånad när mensen kommer, jag är beredd på detta. Och jobbet håller mig sysselsatt under tiden, det känns bra.


Men självklart självklart hoppas jag ju. Även om jag inte tror.

Svag som man är

Testade såklart fast jag sa att jag inte skulle förrän på BIM.


Det var såklart negativt.


Jag blir så trött...

Tre dagar kvar...

...och jag kommer bli grymt besviken på min kropp om det inte tagit sig denna gången. För isåfall är jag totalt inbillningssjuk, och min kropp kan inte litas på. Jag har haft en magkänsla att det inte tagit sig, men man hoppas ju ändå, och hoppet verkar skapa symtom.

Frustration!

Nu börjar det närma sig...

Nycklarna till nya lägenheten är i tryggt förvar hos mig, och flytten börjar närma sig! Har varit där två turer idag med saker som jag packat sedan innan, men det ekar tomt. Längtar efter att se mina möbler på plats och gå runt i lägenheten med en kopp kaffe och bara njuta.
Funderar dock på att måla om i vardagsrummet. Där är fina nya tapeter i grått, men mina möbler går i brunt och det passar inget vidare. Orkar jag det?

Och ja, just det, så är det mindre än 4 dagar till BIM ;) Men jag är ganska övertygad om att det inte gått denna gången heller. Ägget hade ju släppt och läkaren kunde inte längre se det. Utgångsläget är inte så bra, och mina symtom är de vanliga som jag haft när jag inte lyckats de förra gångerna.

Jag blev på gränsen till bitter häromdagen när en vän annonserade sin graviditet. Det är jobbigt när det är nära. Jag är självklart glad för hennes skull, men jag är ledsen för min egna skull. Bitterfitta kanske? Må hända, men man kan inte vara på topp alltid. Det är kanske för att jag kan identifiera mig med hennes känslor, och så faller man ner på marken och inser att det är inte jag, och det är orättvist.

Jag vill också.


(vadå emotionell bergochdalbana?)

Håller tummarna för Sverige

Idag gick Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet ut med att de idag skulle lägga fram ett lagändringsförslag som gör att singelkvinnor kan insemineras i Sverige. För mig skulle det inte ändra så mycket, eftersom jag bor så nära min danska klinik men för mina medsystrar i andra delar av landet blir jag glad! Dessutom kan det innebära att gynekologer kan bli mer hjälpsamma när det gäller undersökningar, recept osv.

I övrigt har jag en vecka kvar till BIM. Men jag har fått de typiska pms-känningarna så jag tror inte det har lyckats denna gången heller. Känns konstigt att tänka på gång nr 5... Men jag ger inte upp ännu!

Om mindre än 36 timmar har jag en ny lägenhet! Skönt att kunna fokusera på den istället för magen. Det känns som jag har nåt positivt i vilket fall som helst. Nu ska jag bara palla med en flytt och flyttstädning... Pust!

Så kom den till mig med...

... den där tradiga sjukan som infunnit sig hos flera kollegor. Har varit sjuk sen i onsdags. Sådär lite märkligt sjuk där man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Vaknar flera gånger om natten med halsont, SNARKANDES (som jag inte gjort innan - kan bero på effekterna efter operationen??) så jag väcker mig själv och så otroligt törstig. På dagarna lite bihålsförkylning, förstorade halskörtlar och magont. Det senare hänför jag dock till jordärtskockssoppan jag gjorde tidigare i veckan. Så gott men man ska inte befinna sig allt för långt ifrån en toalett efteråt!

Och nu börjar faktiskt sjukan ge med sig! Ser fram emot morgondagen då jag ska på middag hos en kollega som skulle kunna göra Per Morberg grön av avund! Har blivit utlovad havskräftor och hjortstek.

Våren har tagit sig hit äntligen! Jag är så glad för att bo nere i Skåne ibland. Mitt snö-tålamod är verkligen inte stort. Igår kunde balkongdörren stå öppen länge länge (skönt att få bytt ut lite bacilluft mot frisk luft).


Overkligt är det att jag får äntra min nya lägenhet på torsdag! Behöver verkligen nåt att tänka på. Har inte varit bra att haft en massa tid att ta kål på nu när jag varit hemma. Google är inte min vän alltid, if you catch my drift...
Sen kan jag verkligen börja planera flytten och vad jag ska ha var. Längtar!! Ska bara igenom en hård flyttmånad först. Och städa den gamla... Jaja allt är inte en dans på rosor!

Överraskningens dag!

Jag har hållit det för mig själv. Att jag ska inseminera denna omgången. Ville inte spela upp det och få en massa förväntningar. Egentligen vill jag knappt säga att jag faktiskt har inseminerats (för det har jag) men så känner jag ju ändå att jag har valt att ha denna blogg, folk följer den och jag vill att den ska spegla min resa.

Har trott att ÄL skulle ske någon gång mellan onsdag och fredag, så jag tyckte att det var lämpligt att börja testa med stickorna i måndags, dvs igår. Var hemma rätt sent, och kissade i burken och fick värsta starka utslaget med detsamma. Ingen fråga om saken, det var tokpositivt. Jag gillar inte den situationen! Jag vill veta när det slår om, det hade jag ingen aning om nu...

Tänkte iaf att jag skulle åka nästa eftermiddag. Det borde vara lämpligt eftersom min ÄL normalt sett sker på kvällarna. Såklart fick jag ont på vänster sida i samma sekund som jag tänkte denna tanke. Och imorse när jag vaknade blev jag fullt övertygad om att ÄL var på gång. Sagt och gjort. Ringde när de öppnade kl 8 och kl 10.30 var allt klart. Jag inser hur lycklig jag kan skatta mig som bor så nära kliniken, trots att den är i ett annat land.

Ägget hade släppt, det var väl i sista sekund som inseminationen skedde.


Så nu är det bara att avvakta BIM.


Denna dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt ;)

One door closes, another one opens

Så är livet. När en väg inte går dit man trodde tar man en annan och hittar kanske rätt där. Det är lite det som är spänningen med allt...

Jag ser fram emot morgondagen. Jag ser fram emot nästa vecka och veckorna därpå. Se vart min valda väg bär mig. Gör den att andra dörrar stängs?


Ja det blev lite filosofi såhär på kvällskvisten. Eftertanke har varit min kompanjon ikväll.

Lite Rudolf över mig...

Är helt slut.

Jobbet tar sin beskärda del. Många sjukskrivningar gör att arbetsbelastningen är galen. Det är ju himla tur att man trivs så väl med att gå dit!

Men så är det även dagens stora händelse som gjort mig hemskt trött. Opererades pga för stora näsmusslor. De sitter inne i näshålan och kan täppa till ganska rejält. Har inte kunnat andas normalt genom näsan på väldigt många år så har verkligen sett fram emot denna dagen. Men samtidigt... massa bedövning och oro för vad som egentligen ska hända.

Operationen i sig genomfördes utan några problem. Men bedövningen gjorde att jag förlorade känseln i tänderna, gomen och svalget. Och så trött jag blev i huvudet. Det var det allra jobbigaste! Nu rinner dock näsan och jag är helt öm av alla näsdukar. Känner mig ordentligt genomförkyld, trots att jag inte är det.

Men jag hoppas jag får en lugn och skön natt... Tycker synd om min lilla näsa idag ;) Och lite lite synd om mig själv ;)

Överkörd

Varför tillåter jag folk att köra över mig? Jag vill kunna vara stark och säga ifrån, vill kunna vända ryggen och säga att det inte är okej. Och vara lika stark även om det innebär att den personen inte ska vara i mitt liv.

Men jag vill inte förlora vänner. Jag vet att just denna person går igenom något väldigt svårt i sitt liv och behöver sin tid. Och jag vill inte förlora den vänskapen. Många säger säkert att ingen vän behandlar en annan vän som just denna gjort. Men samtidigt är det min plikt som vän att stå kvar när någon mår dåligt. Det gör bara rätt ont under tiden...

Jag ska ändra fokus under tiden. Måste koncentrera mig på de människor som faktiskt får mig att må bra. Tyvärr spelade denna person en ganska stor roll i mitt liv, så jag känner en förlust även om jag vet att den är tidsbegränsad. Framförallt känner jag mig ganska sårad. För vad jag vet har jag inte varit något annat än stöttande. Men alla har inte samma reaktionssätt vid svårigheter som jag helt enkelt. Jag tar emot hjälp från andra, medan denna person hellre sluter sig. Jag måste nog inse att det inte är personligt. Eller rättare sagt, jag hoppas det inte är personligt.

Nu ska jag krama min katt ett tag istället.

Att slappa

Har en jobbig vecka framför mig på jobb. Så jag har tagit ut svängarna ordentligt denna helgen och lyxat till det med pizza och mellofestivalen. Lite popcorn och godis.

Snart börjar jag med mer renlevnad. Bättre mat och inte lika mycket. Vitaminer och annat gott, och gärna några promenader i veckan. Det är dags att ändra lite på min livsstil annars kommer jag återigen få se nummer på vågen jag aldrig sett förut.

Om 1,5 vecka ska jag opereras (dock ej sövas) och jag ser knasigt nog fram emot detta. Har levt med mer eller mindre nästäppa många år nu och förhoppningsvis kommer jag slippa det efter operationen. Tänk att kunna andas genom näsan alltid!

Och flytten närmar sig. Till den där lägenheten med ett extrarum som är så väldigt redo. Längtar väldigt mycket. Jätteväldigtmycket.

Lite off, men on igen

Man blev ju lite matt efter att ha genomgått en känslostorm som inte resulterade i något. Dessutom har jobbet tagit större delen av min kvarvarande energi så bloggen har tyvärr inte getts så mycket uppmärksamhet.

Men det är ju som sagt bara att hoppa upp på hästen igen, och det innebär att jag fortsätter min "fertilitetsresa". Har fått löfte från sjukhuset i stan att jag får komma dit om det fortsätter att skita sig med inseminationerna. Jag ska iväg och göra ett ostimulerat försök först, och sen bär det av med hormoner. Verkligen inget jag ser fram emot (som om jag inte har känslostormar redan liksom), men man gör ju vad man kan!

Om en månad går första flyttlasset också, ser verkligen fram emot att komma in i min nya lägenhet. Nu börjar jag om! Med ett rum redo för en bebis hihi. Tillsvidare ett gästrum.

Innan dess ska jag opereras för att äntligen få bort min nästäppa - längtar!! Så mycket händer den närmsta tiden. Och vill sig ekonomin så blir det snart inseminering (yay!).

Happy days!

Tillbaka till ruta 1

Det gick ju rätt åt pipsvängen.

Domen kom när han sa att han inte vill ha barn.

Krasch.

Jag hade inte hunnit bli kär, men jag hade hunnit börja drömma. Det var egendomligt hårt att släppa taget om den drömmen.
Men nu är det så att han är tillräckligt bra att hålla fast vid som vän. Han är trots allt väldigt stöttande i inseminationsfrågan, och vill tom gärna åka med till Danmark med mig. Så vi behåller kontakten och utvecklar en vänskap istället. Det är inte fy skam det heller.

Och lite skönt är det att kunna återvända till ursprungsplanen. Har ägglossning idag, men låter det vara. Får se om det blir nästa månad, för nu kommer snart flytten. Men jag försöker lugna ner mig, finna en bra plats med mig själv istället. Tror det gynnar både kropp och knopp.

Min kropp from hell

Jag är så trött på min kropp. Den har varit full av besvikelser det senaste året, med allergi, misslyckade inseminationer och en massa annat jag inte vill gå in på detaljer med.

Men det är så mycket som går bra i mitt liv, så när kroppen går emot mig blir jag så ledsen. Det borde ju vara den som följer med mig...

Nya tider, nya mål

Nu har jag inte skrivit på länge, och det är väl lite för att jag själv inte vet vad som händer...

Det var ett stort beslut att ta i somras, att jag skulle börja med inseminationerna. Men ett beslut jag var väldigt nöjd med, och jag kände att jag hittat rätt inriktning.

I ett svagt ögonblick registrerade jag mig på en dejtingsida strax efter jul. Ångrade mig ganska omgående, för det är verkligen inte en billig historia det där. Och vad var jag ute efter egentligen?

När jag som minst anar det stormar han in i mitt liv. Och det är verkligen en storm. Att gå ifrån en ganska säker framtidsutsikt vet jag nu inte riktigt vad som kommer att hända i framtiden. Jag har inte längre kontroll över situationen och det gör mig orolig och nervös. Ja, jag kan alltid gå tillbaka till inseminationerna, men i dagsläget är det inte det jag vill.

Jag gillar inte hur jag blir i detta läget... Får värsta bekräftelsebehovet, en minsta motgång blåses upp till 100 gånger större, och jag tappar fokus. Dessutom blir jag väldigt disträ! Inget som hjälper på jobbet direkt.

Och om han inte vill så har allt detta varit i onödan. Fast just nu verkar han ju vilja ;) Och jag blir varm i hjärtat av det. Så lätt det är att glömma alla frågetecken då...

En dålig dag idag

Den känslomässiga bergochdalbanan är inte över bara för att jag har en paus.

Jag står inför ett ganska stort val. Det finns en enkel väg, och en svår. Den lätta är att fortsätta med inseminationerna och klara mig själv, så som tanken var från början. När jag igen är den som står för valen, för varat och icke-varat. Det enda jag inte kan råda över är om inseminationen lyckas eller inte, men den biten kan jag både förstå och bearbeta.

Den svåra vägen är den som kan ge mig mest lycka, men också mest sorg. Och det är att fortsätta med killen. Jag har redan känt mig jätteglad och jätteledsen när det kommer till honom. Jätteglad när det känts som att det är det enda rätta, och det kändes fullt naturligt att lägga dk på hyllan. Jätteledsen när jag insett hur många känslor jag investerat och inte fått samma bemötande i retur. Den smällen kom idag.

Det är inte så att det inte finns en chans för oss. Han vill mer än gärna fortsätta träffa mig. Men känslorna finns inte där än. Så risken för att han en dag kommer och säger att vi bara ska vara vänner är överhängande. Och vågar jag utsätta mig själv för det? Har inte jag varit med om nog i höst?

Jag ger mig alltid in i saker helhjärtat. Om det så är nåt på jobb eller kärlekslivet. Det är tufft när man inte får samma respons... Och säger jag var jag gjort i höst kommer han springa iväg som en gasell med eld i baken.

Jag är så trött. Tårarna föll av en outgrundlig anledning. Jag är inte kär än. Men jag tyckte jävligt synd om mig själv. Kunde inte sluta på nån timme. Men jag tror man får lov att ha sådana dagar ibland. Då allt känns som det skiter sig. Att jag kommer vara ensam resten av mitt liv, med vare sig man, barn eller katt (allergi aaargh). Det känns ju verkligen inspirerande. Not.


Over and out.

This year, so far...

2012 har börjat bra. Haft en del att göra på jobb, men då går dagarna fort i alla fall. Och det bästa av allt, imorgon påbörjas en efterlängtad SEMESTER! 10 dagar av sovmorgon och mys.

På måndag hade jag tänkt ta blodprov för att se om sköldkörtelsvärdena förändrats. Jag hoppas på att kunna trycka på lite för att få äta levaxin.

Och så är det dejt på lördag. Mycket spännande! Tänk om TÄNK OM jag slipper åka till Danmark igen...! Det vore så välkommet. Han verkar så fin, och jag hoppas verkligen det kan bli nåt riktigt bra. Visst är det lite hårt att lägga inseminationerna på hyllan, men jag mår bra just nu. Den där pausen var så väldigt skön. Och är man dessutom lite förtjust i en grabb så mår man liksom extra bra. Ekonomin hade inte riktigt tillåtit en insem denna månaden ändå ;)
Det var längesen jag var riktigt kär. Jag tackar och bockar om sådana känslor vill infinna sig igen. Och jag hoppas verkligen han känner detsamma!