Det gick ju rätt åt pipsvängen.
Domen kom när han sa att han inte vill ha barn.
Krasch.
Jag hade inte hunnit bli kär, men jag hade hunnit börja drömma. Det var egendomligt hårt att släppa taget om den drömmen.
Men nu är det så att han är tillräckligt bra att hålla fast vid som vän. Han är trots allt väldigt stöttande i inseminationsfrågan, och vill tom gärna åka med till Danmark med mig. Så vi behåller kontakten och utvecklar en vänskap istället. Det är inte fy skam det heller.
Och lite skönt är det att kunna återvända till ursprungsplanen. Har ägglossning idag, men låter det vara. Får se om det blir nästa månad, för nu kommer snart flytten. Men jag försöker lugna ner mig, finna en bra plats med mig själv istället. Tror det gynnar både kropp och knopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar