Varför tillåter jag folk att köra över mig? Jag vill kunna vara stark och säga ifrån, vill kunna vända ryggen och säga att det inte är okej. Och vara lika stark även om det innebär att den personen inte ska vara i mitt liv.
Men jag vill inte förlora vänner. Jag vet att just denna person går igenom något väldigt svårt i sitt liv och behöver sin tid. Och jag vill inte förlora den vänskapen. Många säger säkert att ingen vän behandlar en annan vän som just denna gjort. Men samtidigt är det min plikt som vän att stå kvar när någon mår dåligt. Det gör bara rätt ont under tiden...
Jag ska ändra fokus under tiden. Måste koncentrera mig på de människor som faktiskt får mig att må bra. Tyvärr spelade denna person en ganska stor roll i mitt liv, så jag känner en förlust även om jag vet att den är tidsbegränsad. Framförallt känner jag mig ganska sårad. För vad jag vet har jag inte varit något annat än stöttande. Men alla har inte samma reaktionssätt vid svårigheter som jag helt enkelt. Jag tar emot hjälp från andra, medan denna person hellre sluter sig. Jag måste nog inse att det inte är personligt. Eller rättare sagt, jag hoppas det inte är personligt.
Nu ska jag krama min katt ett tag istället.
Hej! Har läst din blogg ett tag.. Men känner igen mig i det här inlägget. Min bästa vän förlorade sin mamma för lite mer än ett år sen. Hon vände sig inåt och vände ryggen mot oss som stod nära. Det var skitjobbigt, jag grät mycket, mådde jättedåligt. Men det är inte personligt. Personen som mår dåligt orkar inte tänka på andra, all energi går åt till att överleva typ.. Ge inte upp, stå kvar, sträck ut handen och håll den utsträckt tills personen tar den.
SvaraRaderaTack Johanna, jag vet att du har helt rätt. Och det är ju just därför man står kvar.
RaderaJag har gjort fem försök hittills att få till en bra formulering. Men det går f*n inte. Så nu får du lite tankar rätt av.
SvaraRaderaDet jag vill få sagt är
- människor i kris kan ibland bete sig "klumpigt" utåt eftersom de har och måste ha fokus på sin egen kris, istället för på andras känslor
- som vän bredvid får man välja om man vill ta det, eftersom det inte nödvändigtvis är personen själv som uttrycker sig-utan snarare krisreaktionen
sen finns det en aspekt till när människor uppför sig knasigt. Och då menar jag _inte_ pga krisreaktion. Och det är att fundera på hur viktig personen egentligen är i ens liv, huruvida man egentligen vill utsätta sig för de som inte ger energi, som inte gör att man mår bra.
Där har jag vid flera tillfällen klippt bort människor ur i mitt liv, när relationen inte ger mig något.
Jag kan inte mer än att hålla med. Jag backar nu, och låter vännen få ta sin tid. Personen i fråga vet att jag finns här när krisen är slut. Men jag kommer inte ödsla mer energi under tiden. Jag genomgår mycket jobbigt nog själv. Mitt problem är att jag hade behövt denna personens stöd för det, men jag inser ju att det inte går just nu. Men det gör mig lite ledsen. Låter kanske bortskämd men det är en person jag har fått stöd av innan och avsaknaden är jobbig.
Radera