Jag har reflekterat lite över det med avundsjuka. Läser ofta om kvinnor som inte kan se andra gravida kvinnor, eller gå förbi barnvagnsaffärer, utan att bli ledsna.
Jag känner oftast avundsjuka när det är folk i min närhet som berättar att de är gravida. Och det är väldigt svårt, för det är personer jag verkligen unnar en graviditet och som är så värda det. Men det kan göra ont i själen. Jag behöver någon dag att smälta det, sedan är jag enbart glad för deras skull.
När jag ser gravida kvinnor på stan, eller de som går med barnvagn känner jag dock ingenting. Och jag tror det beror på att jag inte vill ha deras barn - jag vill ha mitt eget barn.
Vad är då skillnaden för mig? Jag tror jag är känslomässigt involverad i de personer i min närhet och jag kan föreställa mig i deras skor. De får vara med om något som jag inte fått ännu, och som jag inte vet om jag kommer få uppleva. Och jag får se dem gå igenom det.
Det är mina egna demoner som jag måste ta itu med, även om jag inte tycker jag nått botten ännu. Jag älskar mina kompisars och släktingars barn, de ger mig energi och så mycket glädje att jag aldrig någonsin hade velat vara utan dem! Men jag vill gärna ha en själv, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar