Ja det är väl det minsta man kan säga om mig nu. Jag börjar närma mig den ökända BIM och kroppen är i uppror. Illamående, molvärk i mage och rygg, och ömma bröst.
När jag vaknade 5.30 imorse av illamående bestämde jag mig för att testa. Det såg ut som att testet inte funkade så jag gick och lade mig igen. När jag gick upp kl 7 såg jag att teststrecket var relativt starkt. Men man får ju inte avläsa test så sent.
Tankarna kommer ju igång direkt. Att det faktiskt lyckades denna gången, och att jag äntligen ska få ge min läkare lite goda nyheter. Nyfiken som man är så testade jag ikväll också. Då blev det negativt. Såklart.
Nu kommer de jobbiga tankarna igen. Man är ömsom hoppfull, ömsom ledsen.
Imorgon hoppas jag få mitt svar. Är bara så rädd att det blir negativt. Då kommer kraschen snart igen.
Åh, håller verkligen tummarna för dig. Vet hur det känns. Men jag ska tänka på dig. Är nästa säker på att det funkade denna gången. Vet inte varför jag känner så, men berätta gärna om det stämde sen?
SvaraRaderaKram nilla