Då har ytterligare en i min bekantskapskrets blivit gravid. Nu är jag snart kvar som den enda utan barn. Det är verkligen bitterljuvt, för jag är så glad för deras skull men det gör ont i hjärtat av ren och skär avundsjuka.
Det är just i stunden som man får reda på det som det känns som värst. Just då när man ska verka som gladast. Man blir rätt bra på skådespeleri när man är på denna bebisresan... Min reaktion blir verkligen märklig, i stil med "ni måste skoja med mig" för det känns nästan lite overkligt. Att just ALLA blir gravida.
När avundsjukan har lagt sig någon dag senare är jag enbart glad för deras skull. Det är ju ändå inte min bebis hon bär på. Och när bebisen väl kommer så är det bara positiva tankar. Mina vänner vet hur mycket jag avgudar barn och är känd i kretsen som the baby whisperer... Och jag tar väldigt gärna mig an de små, de får dock stå ut med en massa gos. Men nu vill jag faktiskt ha en egen, och nu vill jag faktiskt vara nästa person som säger att jag är gravid. Så om ni där ute bara vill lugna ner er lite på babyfronten. Ok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar