Att deppa och vara glad på samma gång:
Lycka är att bära en liten pojke på några månader i så många timmar att det sen gör ont i armen när man skriver sin blogg. Att känna hans tyngd när han sover totalt avslappnad i ens armar. Att lukta på hans huvud när han är sådär sov-varm.
Jag är lyckligt lottad som har vänner som lånar ut sina bebisar till mig ibland. Hoppas bebishormonerna väcks till liv ordentligt.
Ännu en väninna annonserade sin graviditet idag. Det är två på två dagar.
Och det är väl självklart att en man kommer klampandes in i min lilla bubbla när jag inte letar efter någon. Och det är väl självklart att han är min typ. Och det är väl självklart att jag snabbt hittar känslor. Och det är väl självklart att han inte är ute efter samma sak som jag.
Han vet vad jag gör, han vet varför jag åker till Danmark. Jag uttalade snabbt att jag inte vill ha ett förhållande just nu. Det vill jag ju inte heller. Så vi pratar om livet, om hur vi vill ha det, och hur vi vill att framtiden ska se ut. Då kommer det. Leendet när jag ser att han är där. Pirret i magen. Kanske endast önsketänkande men förmodligen inte.
Han uttalade också snabbt att han inte är redo för att träffa någon nu, att han vill vara singel och göra saker han vill. Det var då vi både blev bekväma med varandra. Men det var då jag gjorde misstaget att låta känslorna växa.
Ge mig styrka att inte falla. Jag orkar inte med två besvikelser i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar